Bretonska språket
bretonska språket, Breton Brezhoneg, ett av de sex bevarade keltiska språken (de andra är Cornish, Walesiska, iriska, skotsk gäliska och Manx). Breton talas i Bretagne i nordvästra Frankrike. Den delar med walesiska och Cornish en identisk grundläggande ordförråd och med alla andra keltiska språk den grammatiska användningen av initial konsonantisk variation, som används främst för att beteckna kön. Breton gynnades kulturellt och socialt av en språkåtervinningsrörelse som uppstod i Bretagne i slutet av 1900-talet.,
Breton infördes i Armorica (västra Gallien; nu Bretagne) i 5: e och 6: e århundradet av invandrare från sydvästra Storbritannien. Det blev fast etablerat i den västra delen av Armoricanhalvön, medan i östra delen ett romantiskt språk, Gallo-romantik, tog tag i., Franska blev senare språket i regionens städer.
Gamla Breton, som används fram till 1000-talet, är känd genom glansar, ord och namn som registrerats i dokument. Mitt Breton visas i Catholicon, en Breton-Latin-fransk ordbok utgiven 1499 och tillskrivs Jean Lagadeuc. Ett antal texter som daterar från 15th till 17th århundraden använder sen mitten Breton, mestadels i form av utarbetad poesi som uppvisar en prosodi som liknar den medeltida Walesiska poesin. Sen mitten Breton användes också i böneböcker, katekier och olika verk för religiös utbildning.,
publiceringen av Julien Maunoirs ordbok år 1659 accepteras som märkning, med sin nya stavning, framväxten av skriftlig Modern Breton. Ordboken hade liten betydelse för talat Breton, dock. Religiösa publikationer, som var närmare vardagligt tal, blomstrade senare i Bretagnes fyra Bretonsktalande biskopsråd., Normerna för skriven Breton utvecklades separat i varje, och de skillnader som senare framkom bidrog till teorin att det fanns fyra Breton dialekter, var och en uppkallad efter dessa biskopsråd: Kerne, Leon, Treger och Gwened (på franska, Cornouaille, Léon, Tréguier respektive Vannes). Faktum är att endast Gwened skiljer sig avsevärt från de andra, genom ett skifte i stressaccent och vokalöppning. Mycket energi ägnades under 1700-och 1800-talet åt att upprätta en enda skriftlig norm för Breton, särskilt efter att Jean-François Le Gonidec publicerade en grammatik (1807)., Han publicerade också en Breton lexikon 1821. Men en obeveklig utrotningspolitik som genomfördes från mitten av 1800-talet och till den 20: e orsakade förödelsen på Breton. Ingen folkräkning gjordes. År 1928, efter att ha utfört en undersökning, satte forskaren Roparz Hemon 1,2 miljoner antalet personer som använde Breton som deras dagliga kommunikationsmedel.
Vid sekelskiftet 2000-talet kunde uppskattningsvis 500 000 människor förstå och tala språket, och den allmänna opinionen i Bretagne gynnade starkt språket. Ett bretonskt skolsystem började utvecklas vid den tiden, och tvåspråkig utbildning uppstod i statliga och Romersk-katolska grundskolor. Vuxenutbildning i Breton utökades också., Supporters av språket var optimistiska att det byggdes in i ett modernt, aktuellt urbant språk: ett enhetligt stavningssystem hade utvecklats, och språket användes på privata och statligt finansierade radio-och tv-nätverk samt i filmer.
