innan Emily Dickinson dog 1886 lovade hennes syster Lavinia att hon skulle bränna Emilys papper. Men när hon upptäckte en cache av nästan 1800 dikter som hennes syster hade skrivit, försökte Lavinia istället hitta någon som kunde hjälpa till att få denna unika poesi till världen. Personen visade sig vara Mabel Loomis Todd.,

Todd, den vackra, unga och energiska fruen till en Amherst College professor, hade egna litterära ambitioner. Hon var också speciellt sammanflätad med medlemmar av Dickinson-familjen, inklusive ett intensivt och passionerat utomäktenskapligt förhållande med Emily och Lavinias äldre bror, Austin. Lavinia (även känd som Vinnie) kände att Mabel skulle vara villig att ta på sig uppgiften att förbereda Emilys poesi för publicering. Hon hade rätt.,

men vad Lavinia inte insåg var omfattningen av arbetet som behövdes för att få dikterna i en form där de kunde anses vara värda att publiceras i slutet av 1800-talet. Dessa utdrag ur min kommande bok, efter Emily: två anmärkningsvärda kvinnor och arvet från Amerikas största Poet, avgränsa den komplicerade processen Mabel åtog sig., Hennes mödosamma arbete ledde till publiceringen av tre volymer av Dickinsons poesi, men hade också några oavsiktliga konsekvenser—inklusive en skandalös rättegång som rockade samhället, kvarstad av mer än 600 ursprungliga Dickinson dikter i tre decennier, och slutligen uppdelningen av Dickinsons manuskript mellan Harvard University och Amherst College. Det ledde också till att Mabels fulländade dotter Millicent Todd Bingham tog sig an sin mors arbete och förvärrade de djupa spänningarna mellan Mabel och Millicent.,

och under de 128 åren sedan publiceringen av den första volymen av Dickinsons poesi har det medfört stor debatt om de redaktionella val som de gjorde.

idag fortsätter dessa debatter., Om man tittar på Dickinsons ursprungliga manuskript och Todds ursprungliga transkriptioner av dem kan vi tydligt se hur Todd och överste Thomas Wentworth Higginson (den välkända abolitionisten, inbördeskrigets hjälte och 1800-talets litterära förespråkare som hon övertygade om att gå med i redigeringsprojektet för de två första volymerna av poesi som publicerades 1890 och 1891) förändrade ord, förändrade kapitalisering och skiljetecken och kanske mest kontroversiellt gav titlar till dikter som ursprungligen bar ingen., Och ändå är det klart att utan Mabel Loomis Todds och senare, Millicent Todd Bingham, skulle världen aldrig ha känt Emily Dickinsons poesi.

Dickinsons handskrivna version av dikten som senare skulle ha titeln ”förbjuden frukt. – herr talman!”Artighet av Amherst College samling.,

Mabel Loomis Todds transkription av ”Forbidden Fruit”, en dikt som publicerades första gången 1896. Todd använde ibland olika ord än vad Dickinson hade föreslagit, förändrade hennes skiljetecken och gav titlar till dikter som inte ursprungligen hade en. Med tillstånd av Amherst College Collection.

Mabel påminde om att när hon först tog diktlådan var utsikterna skrämmande., Emily skrev i den märkligaste handen någonsin sett, som jag var tvungen att helt införliva i mitt innersta medvetande innan jag kunde vara säker på vad hon reflekterade.”Mabel noterade också de svårigheter hon hade eftersom Emily ofta skrev” sex eller åtta ” olika ord hon övervägde att använda i en viss punkt i en dikt, med ytterligare val som ”skulle springa runt marginalerna.,”I hennes 1930 Harpers tidningsartikel skrev Mabel,” i de så kallade ”kopierade dikterna”, små kors skrivna bredvid ett ord som kan ändras i slutändan och som hänvisade till massor av möjliga ord längst ner på sidan var alla exakt likadana, så att endast de mest sympatiska och at-one-with-the-författaren kunde avgöra var varje ord tillhörde.”

Mabel kanske inte har varit Vinnies första val av en redaktör, men det visade sig att hon var en inspirerad., Mabel arbetade flitigt och metodiskt på dikterna, ibland i timmar varje dag för att dechiffrera, tolka och transkribera dem. Hon ringde David och till och med sju år gammal Millicent till tjänst för att hjälpa till. (Ser tillbaka, Millicent reflekterade, ” initiering i vagaries av Emilys handstil är en av de tidigaste riterna jag kan återkalla.”) Efter mödosamt kopiera olika versioner av varje dikt för hand, Mabel skulle skriva upp dem på sin nya lånade Hammond skrivmaskin. När hon var bekvämare med maskinen skrev Mabel ibland dikter utan att först kopiera dem för hand.,

Mabel Loomis Todds transkription av ”Daily Bliss.”Dikten uppträdde först i tryck 1896. Med tillstånd av Amherst College Collection.

Mabel arrangerade för ett möte med överste Higginson, fast besluten att visa honom en stor hög med kopierade dikter. Hon tog med sig den ”enorma filen” som ” vägde många Pund.”

” han tyckte inte att en volym var tillrådligt”, skrev Mabel 1890., ”De var råa i form, sade han, och allmänheten skulle inte acceptera ens fina idéer i en sådan grov och mystisk klänning—så svårt att belysa.”Men vissa av dikterna är värda och fast beslutna att övertyga Higginson att logga in på projektet, Mabel” läste honom nästan ett dussin av mina favoriter—och han var mycket förvånad—sa att han inte hade någon aning om att det fanns så många i passably konventionell form.”Emilys” konstiga kadenser ” kom till liv när Mabel läste dem högt.,

Higginson frågade Mabel om hon skulle klassificera dikterna i tre grupper (A, B och C), som organiserades av sin egen bedömning som var de bästa (”inte bara de mest ursprungliga tanke, men uttryckt i bästa form”), en andra grupp dikter ”med slående idéer, men med för många av hennes egenheter av konstruktion som ska användas oförändrat för allmänheten” och en tredje grupp som hon ”ansåg vara för Obskyr eller för oregelbunden i form för offentligt bruk, men lysande och suggestiv.,”Om hon gjorde det sa Higginson att han skulle titta mer noggrant på de kategoriserade dikterna under vintermånaderna. Mabel var glad, men från många år senare, noterade hon att Higginson inte ursprungligen hade utsöndrat förtroende: ”han angav för mig min herculean uppgift, och jag började ensam.”

Efter Higginson gick med på att hjälpa till med projektet, intensifierade Mabel sina ansträngningar för att få resten av dikterna klassificerade. Hon arbetade snabbt och skickade Higginson hennes val den 18 November., Han svarade en vecka senare och sa: ”jag kan inte berätta hur mycket jag njuter av dikterna. Det finns många nya för mig som tar andan bort & som också har form utöver de flesta av dem jag någonsin sett tidigare. . . . Mitt förtroende för deras tillgänglighet ökar kraftigt & det är lyckligt att det finns så många eftersom det uppenbarligen är omöjligt att skriva ut alla & detta lämnar vägen öppen för noggrant urval.,”Han föreslog att bland dikterna Mabel valt i sin första kategori var vissa mer värda att publiceras än andra. Vidare posited han arrangera delmängden dikter tematiskt: de om livet, de om naturen och de om tid, död och evighet.

Dickinsons handskrivna manuskript av ”det finns ingen fregatt som en bok.”Artighet av Amherst College samling.,

ett kuvert skrot med marginalia för ” det finns ingen fregatt som en bok.”Artighet av Amherst College samling.

Mabel Loomis Todds transkription av ”det finns ingen fregatt som en bok.”Artighet av Amherst College samling.

”Emily lade ett stort ansvar på sina redaktörer genom att lämna dem så ofta valet av ett nyckelord. För det bemyndigade dem att färga sin tanke med sin smak., Skyldig så ofta att göra ett val, kan de frestas att gå vidare, för att ändra ett ord för att passa sina egna preferenser—en farlig spelrum, för tanken är tidlös medan smaken kan förändras, ” skrev Bingham i förfädernas brokader. Millicent klargjorde också att även när hennes mamma ändrade Emilys ordval, var dessa beslut inte lätt. Enligt Millicent verkade hennes mamma medveten om att hon, genom att kompromissa med Higginsons syn på vad som kan vara acceptabelt, också kan ha undergrävt Emilys poetiska avsikt.,

förutom att ändra ord gjorde Mabel och Higginson andra textändringar. Bland annat ändrade de ibland ord för att göra linjer rim och överensstämma med ett mer typiskt a-b-c-b rim mönster.

de ändrade också vad Millicent ansåg ”grammatiska vagaries” eller ”Emilys grammatiska oansvarighet”—inklusive att byta ut ”han” för ”honom” och ”hon” för ”henne” i vissa dikter. Flera nyare forskare föreslog att Emilys grammatik kan ha återspeglat talad användning av dagen snarare än skriftlig användning, även om detta inte är säkert., Andra hävdar att Emilys pronomen kan ha varit avsiktlig och dess suggestivitet i att binda ”hon” med sensuell bildspråk snarare än ”henne” var något Mabel och Higginson försökte avsiktligt ändra för att göra dikterna mer acceptabla för potentiella läsare.

*

några av Mabels och Higginsons beslut har tagit mer ire än beslutet att titeldikt som ursprungligen inte hade något namn. Emily själv gav titlar till bara några av vad som visade sig vara nästan arton hundra dikter., Forskare John Mulvihill föreslår att Emily lämnade den stora majoriteten av hennes poesi untitled både för att hon inte publicerade den och därför inte hade något behov av att ge efter för denna konvention, och också för att titling dikter tenderar att dra en läsares uppmärksamhet till en viss bild eller tolkning. ”Vänster untitled, man kan argumentera, en dikt kan helt enkelt vara, eller verkar vara.”

Mabel hade reservationer om att titta dikterna. År 1890 skrev hon att medan Higginson ville sätta titlar på dikterna, ”jag tror inte, mig själv, att namnge dem; och även om jag beundrar Mr., Higginson mycket, jag tror inte många av hans titlar bra.”Mabel trodde att Higginson ofta var utanför basen med sina titlar, och att en titel som ”en värld väl förlorad” för dikten som började ”jag förlorade en värld häromdagen, / har någon hittat?”helt förvrängd Emilys tanke.,

samtida praxis för identifiering av Emilys poesi är att använda det numeriska system som Johnson utarbetat på 1950-talet, tillsammans med dikt första raden i stället för att använda en viss titel, eller att använda det numeriska systemet Franklin etablerat i slutet av 1990-talet i sin kronologiskt arrangerade tre-volym upplaga av de kompletta dikter som använder nyare metoder för dejting dikter. Detta är ett beslut Mabel förmodligen skulle ha omfamnat. Men Mabel gav till Higginson på poesins titling, som hon gjorde på andra redaktionella beslut., Som Millicent förklarade, ” min mamma var redo att acceptera som sista överste Higginsons dom om dikterna. Även om en mindre siffra han hade varit coeval med den största och det räckte.”För Mabel trumpade hans dom sin egen, trots att hon ofta behöll och spelade in sina egna åsikter. Som litterär forskare Elizabeth Horan påpekar, medan Mabel ”behöll alla sina prerogativ som en ”dam”, fick hon sin väg eftersom hon villigt uppskjuten till män. . . . Hon var noga med att inte verka påträngande och ta hänsyn till andras intressen när hon föreslog nya handlingslinjer.,”

*

dikter, av Emily Dickinson, publicerades den 12 November 1890. Roberts Brothers gjorde en första presskörning på 480 exemplar. Mabel skickades sex exemplar, och hon berättade senare för Millicent, ” känslan av att faktiskt hålla den i våra händer var en av exultation.”Men som Millicent noterade, med publiceringen av denna volym, ”verkar en stor lugn ha omslutit dem alla—en förtryckande tyst, som stormens öga.”

__________________________________